Alla behöver vi en plats där man kan känna sig trygg på och låta tankarna flöda. Stallet är min plats. Det är enda platsen på jorden där jag trivs riktigt bra. Det spelar ingen roll att det luktar hästbajs och är kallt. Det är enda stället jag känner mig trygg trots att jag oftast alltid är helt ensam. Jag kan tänka fritt och fundera över livets alla frågor och svar och ingen bryr sig om jag tänker högt eller går och nynnar på en dålig låt eller går runt i en skitig gammal overall. Ingen kan se mig och det är nog just den känslan som gör mig så trygg i stallet. Ingen kan se mig och kommentera varför jag går runt i en skitig overall eller nynnar på en dålig låt. Där kan jag vara jag och ingen annan. 

Det såklart bästa med stallet är att mina hästar också bor där. Stallet är ju faktiskt hästarnas hus så man skulle kunna se mig som ett hembiträde till dom. Mina viktigaste uppgifter i stallet är ju trots allt att se till att allt är i sin ordning, att det finns rent vatten och att deras bädd är fräsch och mjuk. Jag gör allt för att hästarna ska trivas i sitt hus. Förutom att ta hand om deras hus så tar jag också hand om dom som bor där. Jag funkar väl lite som en mamma åt dom trots att frun i huset är bra mycket äldre än mig. Jag ser till att dom kommer ut och in i tid, att dom har tillräckligt med kläder när vädret biter i, att dom äter rätt kost och har bra hälsa. Jag ser till att dom duschar ibland och har borstad päls. 

I stallet är jag alltid välkomnad av mina två 600 kilos vänner. Dom verkar alltid bli lika glada över att se mig och hälsar alltid glatt men en gnäggning när jag öppnar dörren.

Jag tycker att alla ska ha likt mitt stall, en plats som man känner sig trygg och välkomnad på vilken tid på dygnet som helst.